Nä, vi har inte gått och gömt oss eller nått i den stilen. Vi har bara flyttat in (!) i vårt nya hus. Och om tiden var knapp innan att ta sig den där tiden till att sätta sig ner vid datorn och skriva några rader om hur vi har det, så är den nästintill obefintlig just nu. Men det beror inte på att vi har en mastodont lista av grejer vi ska fixa här hemma, utan mer att solen skiner, gigantisk tomt och massvis av drömmar. Alltså strosar vi runt mellan passen och drömmer om vad vi ska hitta på, på vår något för stora tomt med lite för mycket sluttning för att veta exakt vad man ska hitta på. Huset är inte heller 100% klart, men det har vi snickare som jobbar med. Klockan 06.50 varje morgon kommer de och vid 07.00.00 drar maskinerna igång, kapsågen och hammarslagen och snacket.
Så då är det bara att pallra sig upp ur sängen så de kan jobba på ostört. Inne i huset är det inte mycket kvar, mer sånt som är kul att se på när det byggs upp. Inga livsviktiga saker som vi behöver här och nu, utan mer detaljer som vi har bett om. Så som en bokhylla som är nära 4 meter hög. Inredning till en klädkammare med sväng vägg.. Om vår snickare som styr jobbet här hade haft hår på huvudet, hade det nog varit grått vid det här laget. Fast jag misstänker faktiskt att de tycker att det är lite kul att få lite mer detaljjobb, sånt som verkligen syns än det stora jobben med själva huset. De kliar sig i huvudet och suckar, provar och testar. Vi berömmer och de skakar på huvudet. Varje gång likadant.
Här kan man bli sittande en stund, vid vårt frukost-kaosade-och-provisoriska-bord.
Utsidan är det mer jobb. Och jag misstänker att den som kommer hit första gången nog skakar lite på huvudet för sig själv och bara ser det som är kvar. Vi ser det inte riktigt på det sättet. Och tur är väl det, nu när vi bor här!
Emils ”Schweiziska” kostig.
Gräs. Tänk om man hade sånt. Just nu är hela tomten en enda stor lerhög. Vi tackar dem där ovan för det torra vädret.
När vi bestämde oss för att börja bygga huset, var vi väldigt noga med att träning och vårt liv med allt vad det innebär ska gå i första hand, och likadant nu. Träning först, sen vila och sen träning igen. Finns det tid däremellan, pysslar vi på. Så därför har vi lejt ut det mesta, vi styr ingenting. Vi har extern byggledare, en med större ansvar på plats och sen min bror som rycker in när det krävs för att åka och handla grejer och finnas till hand. Allt för att vi ska kunna träna, och inte bara genomföra träning, utan också kunna ha fokus på träningen.
Förra veckan var våra föräldrar här också, och de fick slita rejält för att vi skulle kunna träna. Sätta upp lampor, sy sänggavel, diska och ställa in porslin, bygga sängram och massa annat. Kände oss som värsta slavdrivarna.
Men nu bor vi i alla fall här. I vårt drömhus. Projektet som drog igång i november 2011 när vi köpte tomten börjar lida mot sitt slut. Men samtidigt inser vi, att det här projektet nog aldrig kommer att ta helt slut. Nya projekt som har med tomten och huset dyker upp hela tiden, och vi som har lite svårt att bara vara, tar oss an dem alla med största glädje. Vi två i ett nötskal.
Så därför har det varit lite klent med uppdateringarna på slutet. Om ni undrade.
Och förresten, Öland var häftigt! Hinner jag ska jag försöka visa er lite därifrån också. Men det blir kanske inte idag. Vi får se. Solen och sjön lockar nedanför fönstret. Och jag har några stenhällar bakom huset som ropar på mig. Just nu syns de inte så väl för all jord som täcker dem, men ge mig en timme eller två med högtryckstvätten och sop och skyffel, så kan magi skapas. Det är nått med stenhälla som jag älskar. Kanske för att de inte fanns där jag växte upp, i Dalarna, och att jag så förknippar dem med semester. En handduk och bok på en klipphäll med mammas picknickkorg bredvid. Jag vet inte. Men något är det. Och jag vill så gärna få fram den känslan här hemma. Som borta fast hemma. Bättre kombination kan väl inte finnas?
Träningen då? Det går fantastiskt bra! Vi upptäcker de nya markerna kring huset och trots att vi inte har flyttat mer än 8 km, så finns det så oändligt många nya stigar att upptäcka. Nya vägar att åka rullskidor på och än närmare till alla bra backar för rullskidsintervaller. Och som jag fick upptäcka igår, vissa rundor som jag gjorde förr, blev just ca 10-12km längre. Vilket jag INTE räknade med när jag stack ut glad ihågen igår morse. Istället för ett lättare, men lite längre rullskidpass, blev det både längre och tyngre än jag hade räknat med. Men lite bonus här och där har väl aldrig skadat, så länge det inte händer för ofta. Vilket det nog gjorde lite för ofta förr…
Nu ska jag dra på mig bikinin, hoppa på cykeln och rulla ner till sjön. Sa jag att det är vilodag? 
Må så gott!
Anna
Psst.. Om ni tycker det här med husprojekt är kul, så måste ni kika in den här bloggen. Attvaranågonsfru. Snacka om inspiration. Jag blir alldeles så där pirrigt lycklig av att läsa den och vill genast köpa ett gammalt hus i en skog vid en sjö. Men om jag känner mig och den herrn jag delar mitt liv med, så tror jag inte att vi ska ta oss an ett sånt projekt de närmaste åren. Men sen. När vi blir avdankade, då ska jag minsann renovera ett gammalt hus. Och ge det all den där kärleken som det behöver. Sorry, det här inlägget blev inte så mycket om träning eller sånt ni kanske vill läsa om, men jag fick bara lov att skriva av mig lite!